Kan leda över sjö
Ändrad artsammansättning [ 2 ]. Övergödning uppstår som en följd när överflödiga näringsämnen kväve och fosfor sköljs ned i närliggande vatten. Då en naturligt näringsrik sjö får ytterligare tillskott på näring på grund av mänsklig inverkan finns risk att algblomningen ökar ytterligare mot vad den hade gjort under naturliga omständigheter. När dessa organismer dör bryter bakterier ner dem, bakterierna konsumerar syret i vattnet och kan orsaka suboxi det vill säga syrebrist.
I sjöar och hav kan primärproduktionen öka med algblomning och påföljande syrgasbrist.
Utsläppen från avlopp varierar beroende på hur avloppsvattnet renas. Övergödning förknippas ofta med mänsklig aktivitet, men kan även vara en naturlig process. Att begränsa övergödningen ingår också i svenska statens miljömål för en bättre miljö. Giftet kan även ackumuleras genom näringskedjan , vilket resulterar i att arter högt upp i näringskedjan drabbas hårt.
Nedbrytning sker naturligt, men under inverkan av övergödning blir den så stor att den ofta leder till syrebrist vid bottenskiktet. En ökad primärproduktion i en akvatisk miljö hav, sjö eller vattendrag leder till en stor andel växtalger som lägger sig i ett lager på ytan. Kväveoxider och fosfater anses spela en viktig roll i övergödningen. Den ökade vegetationen gör vattnet grumligt vilket gör att ljusgenomsläppet i sjön blir sämre, detta påverkar dels bottenväxter som inte kan genomföra fotosyntes , samt så påverkas de djur som använder sin syn för att hitta föda.
Vissa av de växtplankton som mångdubblas under algblomningen utsöndrar gifter, skadliga för både växter och djur, och i vissa fall människor. Överrepresentationen av simplare organismer konkurrerar ut mer komplexa organismer vilket i sin tur sänker vattnets kvalitet. En organism som frodas i övergödda vatten är cyanobakterien även känd som den blågröna algen, den är giftig att förtära och kan orsaka hälsoproblem om den kommer i kontakt med dricksvatten.
En för hög halt fosfor gynnar enklare plankton och växter. När växtalgerna sedan dör så sjunker de till botten där de bryts ned av mikroorganismer. Denna process sänker syrehalten i vattnet vilket kan leda till bland annat fiskdöd och en minskad biodiversitet. En annan bidragande faktor till den naturliga övergödningen är att näringsrikt vatten från havsbottnen väller upp i kustsystemen.
Denna nedbrytning är till stor del aerob. Detta kan leda till att en del arter slås ut. Som en ytterligare konsekvens av detta kan de organismer som lever i symbios med dessa växer påverkas negativt.
Vissa sjöar visar också en motsatt trend där mängden näringsämnen i sjön minskar med tiden. Övergödning , eutrofiering , uppstår på grund av utsläpp av för mycket gödande växtnäringsämnen , så som kväve och fosfor, i mark och vattendrag. Den ökade halten näringsämnen leder till en ökad algblomning och igenväxning.
Övergödning förekommer förutom i sjöar och vattendrag även längs kuster i haven.
Detta drabbar undervattensväxter, som inte får tillräckligt mycket solljus för sin fotosyntes. Till skillnad från sötvattensystem är det kväve som i högst grad påverkar övergödning i saltvatten. Djur har svårt att andas och måste simma upp till ytan beroende på syrebristen p. Estuarium brukar vara naturligt övergödda på grund av att näringsämnen är koncentrerade vid floders utlopp.
Övergödning
Det faktum att algblomningen gör vattnet grumligt gör det inte bara otrevligt att bada i, det gör även att vattnet blir mindre genomsläppligt för ljus. Avloppsvatten innehåller stora mängder kväve och fosfor från, bland annat, urin och fekalier. Övergödning ses som ett stort miljöproblem, och inkluderas i ett av Sveriges miljömål nr 7 : Ingen övergödning [ 7 ]. Fosfor gynnar tillväxt och nedbrytning, och är därför nödvändigt för att växter ska växa.
Naturlig övergödning förekommer i många sjöar, som en följd av klimatförändring och geologi. När alger dör förmultnar de och mikroorganismer bryter ner de organiskt bundna näringsämnena och frigör dem i sin oorganiska form. Detta leder till att de organismer som lever på botten, och är i behov av syre, dör ut. Den biologiska mångfalden kan även störas genom att den ökade näringshalten är fördelaktig för vissa organismer, som därför får ett övertag över de som organismer som trivts bra i den miljö som sjön eller havet varit i tidigare.
Naturvårdsverket klassar övergödning som det absolut största hotet mot havsmiljön. Denna fosfor riskerar att frigöras till den fria vattenmassan genom internbelastning. Övergödning ökar igenväxningstakten av sjöar och gör så att sjön snabbare övergår i en våtmark. Många sjöar som tidigare varit övergödda på grund av externa faktorer, exempelvis utsläpp från jordbruk, har fortfarande mycket fosfor i sedimenten.